Aaddicted To Perfection

Sitter här helt ensam, klockan är snart halv åtta. familjen åkte för en timma sen och jag har inte slutat gråta sen dem åkte. Mamma grät , lillebror , och lillasyster började gråta när vi grät. kunde inte sluta kramas. och allt jag kunde höra var min lillebror säga ' jag kommer sakna dig mest i världen '  Har ingen kontroll över det, ansiktet är svullet, ögonen är sprängda. Jag kunde inte vara inne när dem åkte, kunde inte ens vara utanför mitt hem, så jag tog cykeln och cykla en runda , drog till ica. som ett tidsfördriv . men det hjälpte inte . cyklade runt medan jag grät . så nu sitter jag här. gräddet på moset så åska det precis 10 meter innan jag kom hem.. jag känner mig handikappad. det är helt tyst hemma . ingen är ju förhelvete här, kanske därför. : ( ooh , kan inte ställa mig upp o göra kaffe eller frukost för det går bara inte. blir bara med ångestfylld. väntar in sabina, hon får verkligen komma nu för annars bryter jag ihop.

Men det är la lik förbannat dags att man lär sig och hantera sånt här skit som jag hatar allra mest i världen. Det börja spö regna nu  också, regnet mitt språk . tack för att det regnar just nu . det regnar alltid när jag är dyster. ska sätta  mig ute och fortsätta tänka.. jävlar vad regnet small på alltså.  har inte sett så mycket regn på hur länge som helst.