Aaddicted To Perfection

Jag har i flera timmar längtat efter att sätta mig vid datorn och skriva av mig, jag har inte skrivit på flera veckor och det förvånar mig för det är det senaste som livet varit omvandlande, mycket som skett.. och ändå har den där biten mellan mig, mina fingrarna och det jäkla tangenb ordet slingrat sig. Det är precis som att jag flytt skrivandet. Kanske för att det är så mycket känslor och tankar att ta itu med att jag inte klarar av dem egentligen. .eller så försöker jag behärska dem inom mig själv, kategorisera, lägga dem i små fack.. sanningen är den att det inte funkar på det viset, sanningen är den att det inte är ett jäkla skit som läggs i små fack även när man tror, det är bara rena jordklotet som snurrar med miljoner känslor och tankar.. dem bara snurrar, rasar över varann.. det är ingen balans.

För sanningen är den att det inte finns någon balans i sorg, det finns ingen balans i förändringasr, åtminstonde inte innan dem sker och precis när dem skett, för då är man bara stillastående samtidigt som man springer världens bana.. alltid lika förvirrande i mitt sätt att vara.. men jag tänker klart. Så klart på samma gång.

Efter några timmar inatt blev jag bedövad i sinnet. jag kunde inte prata klart, tänka klart till slut . mitt huvud sprängdes efter all ångest jag proppat mig i. förstår någon hur mycket som sker i mitt liv just nu ? nånstans jajag har svårt att hänga med i banorna nuförtiden, känns som att jag cyklar på en väg och det kommer flera korsningar och jag väljer enbart i stundens hetta för att se vart jag landar nånstans. - det stör mig inte , inte alls. för jag har lärt att agera just där jag är. när jag väl är där. det finns en mening med det, oavsett vad det är. det finns en mening med allt .. skillnaden mellan att veta det och tro på det är att man inte kan sörja dem valen man gör när man inte enbart vet utan tror på att allt har en mening med sig. och det är nog en stor gåva jag gett mig själv på den fronten.. hey , jag måste köpa den jäkla dagboken och fixa några delar.. cant talk man, cant talk about stuff. det är sån jag är. jag har saknat att skriva av mig, och tro mig detta är ingenting . inatt skrev jag världens brev, har saknat att skriva och spara det på mejlet genom att skicka det till mig själv. tror jag skrivit över tusen texter på det viset. och det är inte meningen att någon annan skall se dem. det är bara meningen att jag ska få ut dem tankar och känslor som ibland är överväldigande - jag vill helt enkelt inte sprängas. och efter jag skrivit världens text och sinnet är totalt bedövad älskar jag att få ett oväsentligt samtal och prata i timmar om saker som inte spelar roll. det hjälper. att koppla bort det, men det är inte vem som helst som har det som krävs att ha det oväsentliga samtalet med.

Jag har så mycket att säga och tyvärr kommer det inte hända att jag skriver mer här om det..  ska egentligen inte bli för personlig på bloggen.. så detta får jag nöja med.

Peace & Love.